hellu!
Har haft en bra helg.
Har inte så mycket att skriva här, men kan ju dra lite snabbt om den.
I fredags kom några fina vänner hit för lite förfest. Sen drog vi ut.

Lördagen var rätt lugn. Skottade snö. Hela garageuppfarten hade 15 cm is, så högg bor allt det. Linus hjälpte till :D TAKKKKKK! hehehe hade aeldrig klarat det utan han.

Idag har jag bakat hela dagen. Gjort olika bröd och pizzabullar! Härligt, nu är det mjöl i hela köket men det kan det vara värt. Har kollat på bandyn idag också. Bajen loosade med massa mål mot kungälv. Lite tråkigare än förra söndagen då jag var på plats och tittade.

Imorgon ska jag till doktorn för att kolla upp mitt finger. Det är inte riktigt okej sen operationen. Men handleden mår bra! Så alltså, inge jobb imön!

Nu ska jag kolla till brödet i ugnen.
hoppas ni haft en lika fin helg om jag.
Ta hand om er <3 puss

eller är det på riktigt?

Hallååå!
Jag lever jag lever.
Jag klarade mig igenom min sjuka. Efter ett par prover och så hos doktorn visade det sig att jag hade halsfluss. QUE? Har inga mandlar... Men man kunde visst vara bärande på halsfluss-viruset iallafall, å det stämde in på mig. Jag fick lite pencillin sen blev jag frisk som aldrig förr.

Granen står så fint i vardagsrummet med alla paket under. Har köpt precis alla nu. Så sista dagarna innan självaste julafton kan jag bara koncentrera mig på annat! Skönt att slippa stressa i slutet.

Det har inte hänt så mycket nytt faktiskt. Iallafall inget som är värt att nämnas.
Ska laga lite mat snart hade jag tänkt, men det är så tråkigt att laga när bara jag själv ska äta av den. Antingen blir det bakpotatis med baconröra + grönsaker eller så blir det ryggbiff, beasås och potatis + grönsakerrrr... Svårt beslut. Vi har morötter också, det är ju jäävligt gott.

hej på er!

Halllååw!
Dagen har gått rätt så sakta. Håller på att storstäda just nu. Har gjort sovrummet, sen äre BARA vardagsrummet, kontoret, köket, toaletten och hallen kvar ;)..

Svar till linus farmor: Jaa, jag hoppas med att handen blir bra snart. Jag håller på för fullt att fixa och trixa. Vi har bott in oss, inga problem. Vi älskar den nya lägenheten. skönt med lite större yta. Tack så mycket för det vi fick på posten idag! Hoppas på storvinst nu! Kram

här har vi rihanna på america music awards.
Hur ball är hon inte då?!?

Jädrans vad snö det är ute. Wohu!
Har inte så mycket att säga faktiskt. Jag är trött på att gå hemma bara. Vill bli bra i handen nu så jag kan börja jobba.

Annars händet inte mycket. Lily är helt tokig i snön. Hon älskar den. Springer runt som en liten galning i 30 cm snö. Man ser bara huvudet på henne.. haha :).

Hjälper Linus att plugga just nu. Tjatar lite på honom så det blir gjort.. hähä. Ombytta roller.. förra året var det tvärt om ;).

Vaknade bara för ett litet tag sen. Ska snart äta frukost, sen vidare till vår lägenhet för lite mer renovering! Det är riktigt roligt att göra sånt, spackla och slipa lite ^^ Kan inte göra allt fullt ut, men gör så gott jag kan.

Nää nu ska jag sätta fart med allting!
Hörs kanske senare.
PUSS

hejhej!
operationen är klar och allt gick nog bra!
kommer dra hela historien om handen nu. vi börjar med augusti -06. ( just för dem inte hängt med från början, och för folk jag inte känner) Sen är ja så förbannad för att jag fick olika information hela tiden.
Svenskan kanske inte är så bra här nu, men det orkar jag inte ändra! Nu blir det långläsning

Augusti 2006 befann jag mig i Österrike(stannade där ett par nätter efter vi varit i Kroatien). Det hade regnat i flera dagar och jag skulle springa från vår husvagn till en annan. Jag hade mina fina Stadium-tofflor på mig, som gjort för att trilla såklart. Och det gjorde jag, jag tog emot mig på högerhanden. Fick skit ont, men tänkte inte så mycket mer på det. På kvällen började jag få riktigt ont men sa inget till någon för jag visste att jag skulle behöva åka till sjukan. Armen var helt uppsvullen och blålila.

Nästa morgon när jag vaknade var smärtan olidlig. Var ju tvungen att tala om för mamma och pappa att jag hade sjukt ont. Dem ville åka till sjukan med en gång men jag vägrade. jag fick som jag ville, så vi gjorde det vi skulle den dagen. Alltså åka upp i alperna och glo där som riktiga turister. På kvällen orkade jag verkligen inte mer utan fick ge med mig. Sjukan nästa!

Väl inne på zell am zee's sjukhus fick jag träffa en doktor, men m&p fick vänta utanför. Doktorn visade mig till ett rum, sen tog han fram penna och papper. Sen bad han mig berättade vad som hänt.. Eh? tänkte jag. Skit dålig engelska och inte ord på tyska kunde jag. Men efter mycket om och men så visade han mig in till röntgen. Han sa något till sina kollegor sen kom gipset fram. Innan jag ens hade hunnit reagera satt gipset på. Sen fick m&p komma in. Doktorn förklarade att jag troligtvis hade brutit båtbenet men att jag skulle följa upp detta i Sverige. Det var bara ett provisoriskt gips då.

Vi for hem ett par dagar tidigare just för min smärta. När vi kommer till sjukan i växjö lämnar vi över papperna från Österrike och sedan sker en ny röntgen. Dem skrattade och sa att det var inte något problem med handen alls. Utan att jag bara hde stukat den, dem tyckte jag skulle åka hem och bara vila. Så det gjorde jag.

Men smärtan försvann inte och efter ett par veckor stod jag inte ut utan åkte in igen. Då sa dem att det kanske bara var en spricka i båtbenet och gipsade då handen på mig. Dem bokade sedan en tid till mig för en annan sorts röntgen. Man fick då ett medel in i kroppen och om man har ex. En spricka så lägger sig det medlet i sprickan å då syns det tydligare på en röntgen om det är något.

Det visade sig inte vara något utan dem tog bort gipset och skickade mig till en sur gubbe på ortopedmottagningen som var jätte arg för att jag inte hade fått med mig röntgenbilderna sen Österrike med mig hem...PUCKO! hur ska jag veta det? Aja, han kände på handen men hittade heller ingenting utan jag fick återigen åka hem.

Nu hade det gått ett par månader sen olyckan och jag började leva med smärtan. Ibland svullnade handen och alla fingrar upp och det kände som det var en massa nerver som var i kläm. Jag fick medicin mot det som jag blev helt lullig av så visst det hjälpte, men inte långsiktigt.

En morgon när jag vaknade hade jag så ont att jag inte visste va jag skulle ta vägen. Vi for direkt in till akuten och väl där trodde dem att jag kanske hade fått en blodpropp. Men det var 24 timmars väntetid. I helvete heller tänkte jag och åkte hem. Med samma smärta som innan. Det enda var nu att jag fått en mitella på armen för att den skulle vila. Det hjälpte ett tag men sen när jag blev av med den gjorde det lika ont igen.

I början av januari 2010 så fick jag nog. Jag ringde till min vårcentral och fick en tid där. Hon trodde att det var något med ett ledband eller så och skickade en remiss till Oropedmottagningen. Dock var det lång väntetid, upp mot 3 månader. Men efter bara ett par dagar ringer dem upp och säger att dem fått ett återbud och jag fick en akuttid. Jag träffade en doktor som hette Ola där. Han todde också att det var minst två ledband som är sönder. Men han ville jag skulle träffa en doktor som heter Tryggve Strömberg ifrån Malmö. Så jag fick tid dit den 23 Mars. Men Ola gjorde redan klart för mig att jag skulle opereras redan då.

En da när jag hade skjutsat min pappa till Alvesta och skulle precis köra hem. Jag lägger i 1an och rullar iväg, när jag ska stoppa i 2an så låter det sjukt konstigt från min hand och det bara smäller till. Jag körde direkt till sjukan och akutmottagningen där gipsar dem handen för att jag ska bli av med smärtan. Dem kunde inte göra något mer eftersom att jag skulle träffa Tryggve om ett par veckor.

Jag fick ha gipset en vecka sen ville dem ta bort det för att jag inte skulle bli för stel. Smärtan kom tillbaka. Anlednignen till att jag fått så ont var antagligen för att Ola känt på handen och rört den på olika sätt som jag inte brukar göra. 

Den 23 mars åkte jag för att träffa Tryggve, han sa att han tyckte att ledbanden var lite ostabila. Men han ville göra en titthålsoperation. Och där skulle han se om något annat var trasigt och isåfall laga det samtidigt. Jag väntade fram till September innan jag fick reda på när jag skulle opereras. 28 oktober var dagen. 

Informationen jag fick från växjö var såhär:

-operation 28 oktober. 
-jag skulle bli sövd
-jag skulle ha gips 2 månader
-jag skulle bara ha 30% av min rörlighet i handen kvar
-det skulle vara en titthålsoperation.

Jag åkte ner till Malmö i tisdags. Först fick jag träffa en doktor som gick igenom hälsodeklarationen med mig för att kolla så allt var bra. Han säger även till mig att jag inte kommer vara sövd utan enbart få lokalbedövning. Jag skickas senare upp till min avdelning där jag ska vara inlagd. Jag fick träffa narkosläkaren. Hon var inte helsvensk och vi hade skit svårt att förstå varandra men vi kom överns om att jag skulle få lokalbedövning och sen sömntabletter för jag ville inte vara vaken alls. 

På kvällen så kom tryggve in för att känna lite på handen, han upptäckte då att jag hade något konstigt i den och trodde att jag hade en knöl där inne. Men det skulle vi märka imorgon när han öppnade upp handen. Jag fick sen duscha och greja. Senare kom sköterskorna in till mig och presenterade sig för dem byter sköterskor 3 gånger om dagen typ. Då gick vi igenom lite vad som skulle hända på operationsdagen. Dem säger då att om jag skulle få lokalbedövning så får jag inte sova. 

Då flippade jag och skulle åka hem till Växjö för jag skulle då jävlar inte vara vaken när jag opererades. Men efter mycket om och men så ville dem att jag skulle berätta för narkosläkaren hur jag ville ha det, samt att ta en lugnande tablett innan jag skulle sova. (klockan var 23.00 och jag skulle upp 06 dagen efter för operationen).

Jag vägrade ta tabletten och jag vägrade sova förrens jag visste att dem inte skulle göra något jag inte ville. Så dem skrev en lapp att jag var rädd och ledsen och ville sova. Jag tog den där jävla tabletten och somnade.

Vid 06 väckte dem mig å jag fick duscha igen, sen sätta på mig andra kläder. Trosorna gick från naveln till knäna.. HALLÅ? hur tänkte dem där. haha Sjukt iallafall. Jag somnade om till lite efter 7. Då fick jag åka rullstol till operationsalen. Där uppe fick jag lägga mig på operationsbordet. Sen kom en sköterska och satte dropp i vänster handen, sen kom narkosläkaren och lovade att jag skulle få sova + lokalbedövning. Jag fick två sprutor i armhålan. Sen spände dem fast benen på mig å då ville jag dö. Men dem sa att det var för att jag inte skulle "rycka till och trilla ner".., HMMS..

Jag vaknade när allt var klart.. TRODDE JAG. Men jag såg det där äckliga cityakuten-gröna skynket hänga framför ögonen och sa då med en gång att jag ville sova.Dem sa att det var klart och då ville jag gå därifrån men då var dem tydligen inte klara utan dem skulle lägga bandage på. Baah! Jag hörde iallafall Tryggve säga att det hade gått bra.

I efterhand fick jag reda på att alla ledbanden i handen var förslitna och att jag hade en enorm cysta i handleden. Den hade dem plockat bort och troligtvis var det därför jag hade så himla ont hela tiden. Som tur väl var så var det ingen cancer i cystan utan det var bara "genomskillning tandkräm" som dem så fint beskrev det.

All information i Malmö var olik jämfört med den jag fått i växjö 

-operation 28 oktober. 
-jag skulle inte bli sövd
-jag skulle inte ha gips alls
-jag skulle bara vara stel ett litet tag i handleden
-det skulle vara ett riktigt snitt, alltså inte en titthålsoperation. Ärret kommer bli ca. 10 cm.. KUL.

Jag kan ju säga att jag aldrig mått så bra efter en operation, men heller aldrig så dåligt innan en. Sjukt att inte man kan få informationen rätt. Jag hade gått å ställt in mig på att jag skulle få sövas, ha gips och tappa massa rörlighet. Men även om det blev till det bättre var det sjukt jobbigt att dagen innan operationen ta in all ny information. Jag är livrädd för doktorer och operationer, men det finns dem som har det ännu värre än mig. Och jag tycker så sjukt synd om dem om dem ska behöva uppleva samma sak..


Nu har det gått 3 dagar sen operationen och jag mår bra.